Är jag snygg?

Möten. Ibland flyttar jag skrivandet till biblioteket. Det är så fint att sitta framför glasfönstret där solen och det gröna i parken utanför väller in. Och vilsamt med bibliotekssurret och alla böcker runt omkring. Fikabrödet i caféet är också en anledning att arbeta där. I veckan när jag satt där mitt i en text om ”vikten av mental och fysisk avslappning” så knackade en ung kille mig på axeln.

– Du, ursäkta att jag stör men…

Han lutade sig framåt och slog ihop händerna. Ålade sig framåt i fåtöljen och la huvudet på sned.

– Jag måste bara fråga… Jag behöver ett ärligt svar på en fråga. Av någon som inte känner mig?

Jag vred min fåtölj så att vi satt mitt emot varandra och svarade –Jaaa??? Antagligen var min panna ganska rynkad och ögonen smått uppspärrade. Han lutade sig tillbaka i fåtöljen.

– En kompis skrev ett sms som började med ”hej snygging”… Och nu undrar jag… Ja konstig fråga, jag vet. Men…är jag snygg? Alltså jag bara undrar?

Och jag tittade noggrannare på honom. Ja, slät hy och fina drag. Tjockt hår, som säkert tar över en timme att klippa. Visst såg han bra ut. Så det kunde jag ärligt svara. Men finast var kanske hans oförställdhet. Han undrade verkligen. Jag tror inte det var ett försök att göra sig rolig, flirta eller ens fiska efter komplimanger. Utan en ärlig undran. Som vi nog alla haft någon gång. Är jag snygg?

Varm i hjärtat.