Tiger Hill, Suzhou. Tiger Hill beskrivs som ett måste i guideböckerna. Och det stämmer. Vi åkte dit i går. Det är en stor park, med en hög tusenårig pagod som överblickar vyerna runt omkring. Pagoden lutar oroväckande, men ska ha förstärkts och ingen verkar särskilt orolig av de besökare som strosar omkring i närheten. Det var lite trickigt att fotografera den, det var som om jag liksom ville räta upp den i sökaren. Parken är stor och storslagen. Det är nya ”rum” att upptäcka bakom varje blickfång. Gångar leder till ett vattenfall, en märklig stenformation, en damm med guldfiskar eller till en paviljong med något poetiskt namn. ” Clouds Melted in Tea Fragrance” typ. Ibland hamnar man i en blindgång, som inte leder någonstans. Men det är en del av tjusningen. Annars vore det ingen överraskning. Det är en nyfikenhetspark. Man undrar hela tiden vad som finns bortom nästa krök, bakom de där träden eller uppe på höjden.
Små storslagna vyer. Det finns en bonsaiträdgård där alla kan hitta sitt favoritträd bland de hundratals små trädkonstverken. Bredvid ligger en stenträdgård, med vackra stenar som ser ut som Gula Bergen i miniatyr. Lyckas man villa bort sig till parkens utkanter belönas man med en bambuskog. Något sällsamt sällsynt och dyrbart kan man uppleva där. En ensam stund i en mångmiljonsstad som Suzhou. En svag vind får bambubladen att prassla och fåglar kvittrar vid en liten damm. Trafikbruset från omvärlden försvinner, solen lyser igenom det sirliga gulgröna lövverket och man förflyttas till en enslig skog vid foten av ett gigantiskt berg.
Inga kommentarer