Förslag till språklag. Det har gjorts en utredning om ett förslag till en ny språklag, ”Värna språken
– förslag till språklag”. I förslaget kan man läsa en massa spännande om språklighet i Sverige. Om man lyckas ta sig igenom den förstås. Den är inte helt enkel. (Vissa stycken har ett LIX-värde på 73. Viss ironi ligger i att stycket om att den offentliga svenskan ska vare enkel och begriplig ligger på LIX 63…läs mer om LIX här.)
Vad jag förstår går det ut på att svenska ska vara huvudspråk i Sverige. Svenskan ska kunna användas i alla offentliga sammanhang. Den offentliga svenskan ska vara enkel och begriplig. Alla i Sverige ska ha rätt att lära sig svenska. Men vi ska också värna om minoritetsspråk och rätten att utveckla sitt modersmål (vare sig det är svenska eller ej, antar jag). I förslaget står det att integration och kulturutbyte ska främjas.
Det låter klokt och förnuftigt. Men jag undrar om en lag kan hålla ordning på ett språk. De brukar vara svåra att styra och vill gärna gå sin egen väg. Och samtidigt, är det inte typiskt för svenska språket att blanda och ge? Att låna in ord från andra språk vid behov? Språket är inte ett självändamål, utan ett verktyg för att kunna kommunicera med andra. Det är levande och föränderligt. Nya företeelser kräver nya ord. Och om det finns ord som de flesta använder och förstår, är det inte bättre att använda dem? I stället för att hitta på en svensk översättning som inte känns särskilt naturlig. När personer från olika kulturer möts, lär man och tar intryck av varandra. Det brukar inte ta lång stund innan man tagit till sig av matvanor, tankar och ord från den andra. Jag tror inte det är något som kommer att förtvina svenskan. Snarare utveckla och förändra den. Språk förändras. Så har det alltid varit och alltid kommer att vara.
Inga kommentarer